Värmlands Folkblad skriver idag om en forskarrapport från Karlstad universitet där slutsatsen är att Värmland inte är så känt och omtyckt i resten av Sverige som värmlänningarna själva tror.

Eftersom jag regelbundet besöker Värmland, men själv inte bor i regionen, är det klart att jag funderar en del över ett sådant undersökningsresultat. Och jag tänker på hur jag själv uppfattar länet, så här utifrån.

Själv har jag, även om jag inte har bott i Värmland, en hyfsat lång relation med länet; vänskap, kärlek, jobb och nu ett fotoprojekt har de senaste tio åren satt mig i kontakt med den här delen av Sverige.

När politiker i Värmland funderar över vad som kan göras för att stärka bilden av Värmland utåt förstår jag den tanken – dock kan jag konstatera att mitt intresse för Värmland aldrig hade kunnat väckas av en reklamkampanj. Det är praktiska omständigheter och känslor som ytterst avgör.

Om Värmland ska kunna nå ut på ett bättre sätt och öka folks intresse krävs det också en ömsesidighet; jag kan generellt tycka att vi som lever i Sverige är alldeles för bekväma när det kommer till att lära oss något om olika landsändar. Valet kan inte bara stå mellan att vara hemma eller åka till Mallis eller London.

Vet du inget om Värmland? Ja, men åk dit då! Svårare än så är det ju faktiskt inte. Och kanske hittar du något som motsvarar min kärlek till bilskroten i Båstnäs?

Härmed utser jag mig själv till ambassadör för Värmland. Jag är säker på att jag är i gott sällskap.