Jag har nöjet att presentera en bild från Båstnäs tagen 1978. Fotografen är Uno Halfvardsson och jag har fått tag i den tack vare Lars Brander, som också ligger bakom bloggen Töcksfors bildgalleri.
Den här bilden visar Båstnäs i slutet av skrotens kommersiella tid – en tid när bröderna Ivansson fortfarande sålde delar och verksamheten inte var helt nedlagd.
Nu är det klart att jag kommer att medverka som föreläsare när Årjängs gymnasieskola håller öppet hus, lördagen den 15 november. Mer information kommer här på bloggen när det närmar sig.
Det är fler föreläsningar och boksigneringar på gång i höst, se informationen i kalendariet.
Ikväll har jag förberett nästa utställning på Charlottenbergs bibliotek. Med suverän hjälp av Håkan Holt på Eda Fotoklubb fick jag upp tavlorna på ett par timmar. Så nu är allt klart för vernissage.
Imorgon måndag, den 18 augusti, äger vernissaget rum. Start klockan 18.00 med cider och tilltugg, strax därefter håller jag en föreläsning om skroten och fotoprojektet och självklart går det också att köpa boken på plats.
Varmt välkomna!
Idag har jag varit på blixtvisit i Båstnäs för att följa när Gustav Jonason på HydroTerra Ingenjörer i Karlstad filmade skroten från ovan med hjälp av en radiostyrd helikopter. Den så kallade drönaren väckte en hel del intresse bland de besökare som fanns på bilkyrkogården just då. Inom kort kommer detta exklusiva material att publiceras i SkroTV. Jag kan utlova rörliga bilder av Båstnäs som ni aldrig har sett förut!
Foto: Marielle Henriksson
En norsk fotograf intervjuas idag i den brittiska tidningen Daily Mail, angående bilskroten i Båstnäs. Enligt tidningen kan skrotvärdet på vraken ute i skogen uppgå till ungefär 100 000 brittiska pund. Om det stämmer eller inte kan vara svårt att avgöra – själva värdet i den här platsen är ju i första hand inte ekonomiskt.
Roligt att skroten uppmärksammas internationellt också. Samtidigt som jag kan lova att historien om den här platsen kommer att beskrivas djupare i min kommande fotobok. En sak som är unikt med Cemetery Love-projektet är att människor som har en relation till skroten har fått ge sin bild och berätta sina historier. Skroten i Båstnäs handlar om så mycket mer än bilar -faktiskt minst lika mycket om människor.
Ibland får jag frågan om jag grejar mycket med mina skrotbilder i Photoshop. Svaret är att jag grejar – men inte så mycket. Jag ställer mest in skärpa och färger och plötsligt får bilderna mycket mer kraft. Det gör alla fotografer som ska publicera bilder i någon form.
Men vid något enstaka tillfälle gör jag vad nog en del skulle kalla ”bildmanipulation”; jag städar lite i en bild för att resultatet ska bli bättre. Det kan vara en liten fläck på en bil som inte alls ser så bra ut, en gammal gren som stör intrycket. Eller som idag, när jag satt och bildredigerade, en läskburk.
Jag hade missat den vid fotograferingen men gillar bilden i övrigt. Så jag trollade bort burken i Photoshop.
Utsnitt från bilden med burk:
Utsnitt från bilden utan burk:
Jag tror att en av de viktigaste – och svåraste – sakerna när man jobbar med ett kreativt projekt är att bestämma sig för när man är klar. Annars kommer man aldrig till nästa fas.
Nu i morse tog jag den sista bilden till den kommande boken om bilskroten i Båstnäs. Tolv besök och tusentals bilder i råmaterial får räcka, ännu fler bilder skulle troligen inte göra projektet bättre. Nu ska jag istället ägna hösten åt urval, bildbearbetning och texter.
Det är inte utan vemod jag sade hejdå till skroten; jag har ju tillbringat hundratals timmar där och trivs på platsen.
En sak är säker: Jag kommer tillbaka.
Det har varit en bra lördag i Båstnäs.
Redan i morse, så där vi femtiden på morgonen, var jag på plats när solen gick upp och tog en rad bilder. När jag skriver det här har jag precis kommit hem från dagens andra fotosession på skroten, då jag dragit nytta av kvällsljuset för att få bilderna på det sätt jag vill.
Dessutom har jag hunnit göra en intervju till SkroTV, fått tips om en annan bra intervjuperson i Norge och – igen – fått lokalbefolkningens vänliga hjälp att lösa praktiska bekymmer.
Söndag morgon gör jag de sista fotograferingstimmarna ute på skroten. Det känns vemodigt.
När jag dessa dagar sitter och går igenom tusentals bilder från Båstnäs i syfte att göra bildurval till den kommande boken, dyker det upp en och annan misslyckad bildruta. Man kan väl säga att vissa av dem i bästa fall visar fotoprocessen bakom kulisserna.
Ta en titt på den här bilden. Uppgiften: Finn ett fel.
Jag börjar nu närma mig slutet på själva fotograferingsarbetet på bilskroten. Efter ett drygt tiotal besök i Båstnäs under samtliga fyra årstider, har jag snart hela det bildmaterial som jag behöver för den kommande boken.
Men på sätt och vis är det nu det stora arbetet börjar. Av de cirka 8000 bilder jag har som råmaterial ska cirka 250 – 300 väljas ut, bearbetas i bildbehandlingsprogrammet Photoshop och göras klara för publicering. Till en fotobok behövs det många bilder att välja på och under de kommande veckorna ska jag identifiera vilka bilder från skroten som är allra bäst.
Vissa bilder vet jag sedan länge att de ska med i boken. Men i vissa fall sitter jag med kanske tio varianter av samma motiv; vilken är då bäst? Det är ibland små detaljer i bilden som avgör om den är bättre än någon annan.
Jag har många timmars arbete framför mig med bildurval. Det kommer att bli roligt – men krävande.