Det kan tyckas vara en dröm att sitta på ett författarinternat på Irland och jobba med text- och bildmaterial till en fotobok. En drömtillvaro är det onekligen men mest av allt är det hårt arbete.

Nu ikväll stänger jag ner datorn efter att ha bearbetat material jag fått ut efter ett 20-tal intervjuer med personer som har en koppling till Båstnäs-skroten. Dessutom har jag börjat skriva på avsnittet om bilskrotsturismen i Töcksfors.

Andra författare som är här gör helt andra saker än bilskrotsböcker. Exempelvis är grannen som skriver i rummet bredvid en etablerad irländsk deckarförfattare som i sin sjätte bok har bestämt att mördaren ska vara en svensk. Jag vill för säkerhets skull framhålla att hennes bok är fiktion och mördarens nationalitet bestämdes långt innan jag kom hit…