Jag börjar mer och mer märka hur Cemetery Love-projektet går in i nästa fas. Främst för att arbetat inte längre är ett solospel. Under fotograferingsarbetet och skrivandet har jag mest styrt skutan själv, lite som en enmansorkester. Det är ett roligt och ganska bekvämt sätt att jobba – samtidigt räcker inte det för att skapa en bra bok.

När bilder och texter nu börjar bli klara och hamnar hos både förläggaren och formgivaren märker jag att jag behöver öva lite på att släppa in andra personer i projektet. Personer med stort yrkeskunnande och möjlighet att se på materialet med andra ögon än vad jag kan. Cemetery Love har ju blivit som min lilla baby.

Jag ska erkänna att det är en omställning. Saker som för mig har varit självklara behöver nu motiveras och förklaras på ett tydligt sätt. En och annan tanke som jag varit övertygad om från start behöver omprövas. Jag behöver både driva på och vara envis i vissa frågor – släppa kontrollen i andra.

Det är tufft men nyttigt att gå från solospelare till teammedlem i ett konstnärligt projekt. Och en absolut förutsättning för att den kommande boken om bilkyrkogården ska bli riktigt bra.