Ta en titt på de här gamla bilderna från Sveriges Television. De är tagna 1987 och man ser tydligt att antalet bilar på bilkyrkogården i Båstnäs var betydligt fler än idag. Plus att de var i bättre skick. Tidens tand har verkligen gjort sitt de senaste 30 åren.
Nu hände det igen: En utländsk journalist, den här gången från ett TV-produktionsbolag i London, hörde av sig för att göra research om bilkyrkogården i Båstnäs. Och jag hjälpte naturligtvis till efter bästa förmåga.
Det faktum att andra, liknande skrotar i Europa har städats bort gör att den i Båstnäs blir allt mer unik. Min känsla är att medierna i Europa har fått upp ögonen för det här; det är inte första gången jag får samtal från utländska journalister.
Roligt för alla som gillar Båstnäs. Och roligt för värmlänningarna som får fokus på sin bygd.
Som barn i slutet av 30-talet tog Roland Börjesson ofta bussen till sin mormor. Han kunde inte drömma om att han 70 år senare skulle hitta samma buss på bilkyrkogården i Båstnäs.
– Jag tappade hakan fullständigt. Jag hade inte kunnat tänka mig att det skulle finnas något kvar av den där bussen, säger Roland Börjesson till SkroTV.
Häromdagen sprang jag på en av de kunder som köpt boken Kärlek till en skrot direkt av mig. Hon köpte två, som julklappar till släktingar.
– Dina böcker blev väldigt uppskattade av mottagarna, förklarade hon.
Det känns bra att få beröm för boken. Men det finns också en glädje i att jag faktiskt ibland verkar lösa folks present- och julklappsproblem.
Mats Burström, professor i arkeologi vid Stockholms universitet, har forskat om bilkyrkogårdar. ”Bilkyrkogårdar är tveklöst kulturminnen. Faktum är att bilkyrkogårdar i Sverige är idag mer sällsynta än de stora kammargravarna från stenåldern”, säger Mats Burström till SkroTV.