Det kom ett läsarbrev. Ja, ett brev på papper, ett sånt man får hem i brevlådan. Det är Agneta i Stockholm – hon kallar sig ”bilälskare utan körkort” – som skriver ett uppmuntrande brev till mig om skroten och min fotobok. Jag blir så glad av hennes brev och formuleringar och delar gärna med mig delar av brevet till er bloggläsare:

”Jag tar mig friheten att skriva till dig för att jag blir så berörd av dina förunderligt vackra bilder från bilkyrkogården i Båstnäs. /…/ Det är ju visserligen bara en samling gamla vrak men för mig har de ett rent mänskligt uttryck. Jag känner en stor ömhet för de gamla övergivna bilarna och tycker att de är så vackra där de står. De tomma hålen efter billyktorna är som två gamla trötta ögon som ser bedjande på mig. De bilar som tillverkas idag ser likadana ut allihop och de har inte en chans att kunna bli några tilltalande gamla klenoder. /…/ Jag ser verkligen fram emot att få skaffa boken när det blir möjligt.”

Tack Agneta! Det värmer verkligen med den typen av respons. Jag hör av mig inom kort, det lovar jag.