Insnöad redan i september

Bildbearbetningen går framåt och just nu jobbar jag med några av de tekniskt sett svåraste bilderna – de som visar Båstnäs vintertid. Att få snön att se ut som snö och inte bara ett vitt sjok av allt möjligt, är ibland riktigt knepigt.

Dessutom byter jag årstid mentalt. Jag minns de där kalla dagarna i december och januari när jag höll på att frysa händerna av mig därute på skroten. Det var kallt, blåsigt och halt. När jag sitter med vinterbilderna framför mig en hel dag är det som att förflyttas flera månader framåt i tiden.

Men när jag ser de snötäcka motiven från Båstnäs, sittandes i min varma kontorsstol och med en kopp te bredvid datorn, känner jag att det var värt besväret.

Nedan ser ni ett frostigt smakprov. Mer får ni se i boken när den kommer ut i vår.

DSC_5185 kopiera (kopia)

Nu måste jag skärpa mig

Idag jag jag suttit framför bildbehandlingsprogrammet Photoshop praktiskt taget hela dagen, för att jobba med bilderna till boken.

Men innan jag kom någon vart behövde jag ägna några timmar åt att fördjupa mig i tekniken. En lika viktig som knepig del av bildhantering handlar om skärpning – alltså att få sina bilder skarpa på det sätt man vill. Det finns femtielva olika sätt att göra det på, alla med sina förespråkare ute på nätforumen, men till slut handlar det ändå om att välja en metod och vara konsekvent. Och att själv gilla det man ser på skärmen.

Det är om man misslyckas med det här momentet som bilder riskerar att kännas diffusa och otydliga eller, vilket är ett vanligare problem, så skarpa att de blir jobbiga att se på.

Efter en del försök med några av bilderna kom jag över hindret men jag hade hoppats få fler bilder färdiga idag.

Nya tag imorgon. Eller skärpning, om man så vill.

Magasinet Ping om skroten och Cemetery Love

Fackförbundet DIK, som vänder sig till bland annat arkivarier, bibliotekarier och informatörer, har i sitt senaste nummer av medlemsmagasinet Ping ett stort reportage om mitt fotoprojekt och bilskroten i Båstnäs.

Åtta sidor plus tidningens omslag. Det handlar mycket om miljö och de dubbla känslor som den här skrotplatsen skapar hos många människor.

Magasinet finns ännu inte utlagt på nätet i sin helhet men jag uppdaterar med länk om det även publiceras digitalt.

DSC_0285

Formgivare klar för fotoboken

Mitt förlag, Votum, har nu bestämt sig för att anlita Anders Haglund som formgivare till min bok om bilkyrkogården. Det är ett mycket bra val. Anders är inte bara en mycket skicklig formgivare – han är värmlänning också och har varit på skroten några gånger. Jag ser mycket fram emot att jobba ihop med Anders när formgivningsarbetet drar igång ungefär runt årsskiftet.

Anders har för övrigt själv berättat om sina erfarenheter av Båstnäs i SkroTV.

Gunnars hälsning från skrotsafarin i USA

Ni kanske minns Gunnar Henriksson som för en tid sedan berättade i SkroTV om sin Oldsmobile som han på 70-talet köpte av bröderna Ivansson och nu håller på att rusta upp?

Gunnar mailade mig idag och berättade att han precis kommit hem från en ”skrotsafari” i USA. Han skickade några bilder från ett besök på en skrot i Idaho, en av dem ser ni här nedan.

Skrotsafari. Det är ju ett helt fantastiskt roligt ord, för övrigt.

IMG_0687 (kopia)Foto: Gunnar Henriksson

Pappersporslin, nakenkonst och rostiga bilar

Idag anlände tre nya personer till internatet på Irland.

En heltidskonstnär med irländskt ursprung som bland annat samarbetat med den nyligen avlidne författaren och nobelpristagaren Seamus Heaney.

En kanadensisk papperskonstnär som inte bara gör sitt eget papper från scratch utan dessutom bygger saker av det. Ikväll drack vi te ur en vacker kanna hon byggt – av just papper.

Och en irländsk performancekonstnär som på 70-talet inledde sin karriär med att ligga naken i en glaslåda på ett galleri i New York.

De här internationella kulturproffsen är faktiskt uppriktigt intresserade av mitt skrotprojekt och de bilder jag har från Båstnäs. Ikväll ville de höra storyn om bröderna Ivansson, veta mer om vraken och blev helt fascinerade när jag berättade om bilskrotsturismen i Töcksfors.

Det är faktiskt en smått surrealistisk upplevelse att vara här.

Ohhh, it’s aaawesome!

Dag tre på författarinternatet. Förutom mig är vi nu två amerikanare och en irländare här. En skriver på sin sjätte deckare som snart ska komma ut, en arbetar professionellt med att spökskriva biografier och den tredje jobbar på en avhandling om hur ensamstående mödrar i USA behandlas i utbildningssystemet.

Och så är det jag då. The Swedish guy med skrotprojektet i Värmland.

Idag visade jag de andra några av bilderna ur projektet och de verkar gilla det. Bara språket visar ju på kulturskillnader. Amerikanarna sade ”ohhh, it’s aaawesome!”, irländaren formulerade en mening med ordet ”brilliant”.

Det är naturligtvis roligt att höra, särskilt när jag just nu ser i kors efter många timmar framför datorn. Just ikväll är jag ganska trött på mitt fotoprojekt men jag vet att det kommer att gå över väldigt snart.

DSC_3265