Lokalvärpta ägg ger energi till skrivandet

Idag har det varit full rulle här i skrivarstugan på Irland. Efter en bastant frukost med bacon och lokalvärpta ägg tog jag en långpromenad i det vackra landskapet för att därefter stänga in mig på arbetsrummet igen.

Med avbrott för lunch och middag har jag jobbat oavbrutet. Två nya textavsnitt i boken är klara, både det om bilskrotsturismen och det kapitel som tar upp miljöaspekterna. Eller klara är för mycket sagt; det finns ett råmanus som jag nu ska faktakolla en extra gång och tvätta igenom språkligt.

Det blir mer och mer skrotbok för varje timme som går.

En dröm med hårt arbete

Det kan tyckas vara en dröm att sitta på ett författarinternat på Irland och jobba med text- och bildmaterial till en fotobok. En drömtillvaro är det onekligen men mest av allt är det hårt arbete.

Nu ikväll stänger jag ner datorn efter att ha bearbetat material jag fått ut efter ett 20-tal intervjuer med personer som har en koppling till Båstnäs-skroten. Dessutom har jag börjat skriva på avsnittet om bilskrotsturismen i Töcksfors.

Andra författare som är här gör helt andra saker än bilskrotsböcker. Exempelvis är grannen som skriver i rummet bredvid en etablerad irländsk deckarförfattare som i sin sjätte bok har bestämt att mördaren ska vara en svensk. Jag vill för säkerhets skull framhålla att hennes bok är fiktion och mördarens nationalitet bestämdes långt innan jag kom hit…

Arbetet kan börja

Måndag morgon och arbetet i min skrivarstuga på Irland kan börja. Med mig har jag dator, mängder av bildfiler och allt researchmaterial om bilskroten i Båstnäs.

Efter ett års fotografering och mängder av intervjuer är det skönt att äntligen börja sammanställa det material som ska bli bok i vår. Idag ska jag främst koncentrera mig på att gå igenom alla anteckningar och dokument som jag har samlat på mig.

Det är fantastiskt rofyllt här; det går att lyssna på tystnaden. Utsikten från mitt arbetsrum här på Irland gör ju heller inte ont.

DSC_0213 (kopia)

En bok blir till – på Irland

Jag skriver det här på ett tåg från Dublin till Cork. Kommande vecka tillbringar jag på Irland för att avskärmat och intensivt jobba med främst textmaterialet till boken.

Hur pretentiöst det än kan låta har jag hittat ett författar- och konstnärsretreat på den irländska västkusten, nära havet och med en omgivning som både ger ro och energi samtidigt. Som ni kan se på Google-kartan nedan är det väldigt avlägset, precis som jag vill ha det. Däremot är det ytterligare några skribenter och konstnärer där samtidigt, så helt socialt isolerad behöver jag inte bli.

Under veckan kommer jag att rapportera regelbundet härifrån om hur processen går framåt.


Visa större karta

Cemetery Love går vidare till nästa fas

När jag för drygt ett år sedan drog igång det som skulle komma att bli fotoprojektet Cemetery Love, kunde jag inte föreställa mig hur mycket det skulle växa. Eller hur roligt det skulle vara och hur mycket jobb det skulle bli.

Men när jag summerar vad som har hänt på tolv månader känner jag stolthet:

  • Cemetery Love kommer ut i bokform på Votum förlag våren 2014.
  • En fotoutställning är planerad, redan nu är det klart att biblioteket i Årjäng kommer att visa den. Men fler ställen är på gång.
  • Råmaterialet från skroten består av ungefär 8000 bilder från alla årstider. I tid räknat har jag tillbringat ungefär 30 dagar på skroten det senaste året.
  • Projektets Facebookgrupp har i skrivande stund nästan 1100 följare.
  • Ett tiotal medier har berättat om Cemetery Love, bland andra Sveriges Television, Nya Wermlands-Tidningen och Sveriges Radio. Även motortidningar i Sverige och Norge har rapporterat om projektet.
  • Jag har gjort ett tjugotal intervjuer med personer som har en relation till bilskroten. Det är ett researchmaterial som fördjupar historien om bilskroten.
  • Sveriges enda skrotkanal, SkroTV, har publicerat ungefär 25 inslag och fler är på väg nu under hösten. Inslagen har visats tusentals gånger på YouTube.
  • Jag har byggt ett nätverk i Töcksfors med omnejd och fått nya vänner.

Det är verkligen en ynnest att få jobba med ett projekt av det här slaget, helt igenom präglat av kreativitet och glädje.

Nu går Cemetery Love in i nästa fas. De kommande månaderna ägnar jag åt bildurval, bildbearbetning i Photoshop och skrivande. Produktionen av den kommande boken drar därmed igång på allvar.

Om några dagar åker jag till Irland, skärmar av mig ordentligt och jobbar intensivt med materialet framför datorn. Regelbundna rapporter utlovas.

Den sista bilden är tagen

Jag tror att en av de viktigaste – och svåraste – sakerna när man jobbar med ett kreativt projekt är att bestämma sig för när man är klar. Annars kommer man aldrig till nästa fas.

Nu i morse tog jag den sista bilden till den kommande boken om bilskroten i Båstnäs. Tolv besök och tusentals bilder i råmaterial får räcka, ännu fler bilder skulle troligen inte göra projektet bättre. Nu ska jag istället ägna hösten åt urval, bildbearbetning och texter.

Det är inte utan vemod jag sade hejdå till skroten; jag har ju tillbringat hundratals timmar där och trivs på platsen.

En sak är säker: Jag kommer tillbaka.

DSC_1587

Lyckad lördag i Båstnäs

Det har varit en bra lördag i Båstnäs.

Redan i morse, så där vi femtiden på morgonen, var jag på plats när solen gick upp och tog en rad bilder. När jag skriver det här har jag precis kommit hem från dagens andra fotosession på skroten, då jag dragit nytta av kvällsljuset för att få bilderna på det sätt jag vill.

Dessutom har jag hunnit göra en intervju till SkroTV, fått tips om en annan bra intervjuperson i Norge och – igen – fått lokalbefolkningens vänliga hjälp att lösa praktiska bekymmer.

Söndag morgon gör jag de sista fotograferingstimmarna ute på skroten. Det känns vemodigt.

För ett år sedan föddes namnet

Idag, den 23 augusti, är det precis ett år sedan som namnet på det här projektet föddes. Under ett av mina första besök i Båstnäs föddes plötsligt en tanke när jag satt i hyrbilen: Vad skulle projektet heta – om det nu skulle bli ett projekt?

”Cemetery Love” dök upp i huvudet, ett namn som jag när jag kom tillbaka till vandrarhemmet såg till att registrera som domännamn.

Det var innan jag visste att det skulle bli en bok och en utställning. Och den här sajten föddes först några månader senare. Men som projekt fyller Cemetery Love ett år idag. Hurra!

Det är nästan en händelse som ser ut som en tanke att jag just i detta nu sitter på ett tåg på väg till den sista fotosessionen på skroten.