Ju fler bilder jag tar på skroten, desto mer vill jag veta. Researchen är i full gång: Tidningsartiklar, kunniga personer med lokalkännedom, kommunala handlingar – det mesta är intressant.
Om du läser det här och har något du vill dela med dig av, hör av dig!
Vad f-n gör du på en bilkyrkogård mitt ute i de värmländska skogarna? Frågan har kommit mer än en gång, det vill jag lova. Och den är ju berättigad; man kan ju inte förvänta sig att alla ska veta vilken speciell plats det här är.
I det här klippet förklarar jag lite mer varför jag gillar den här platsen. Plus att jag försöker att reda ut hur barnvänligt det här besöksmålet egentligen är.
I arbetet med research till projektet finns det många frågor att få svar på. Ett av de frågetecken som har hängt i luften ända sedan mitt allra första besök på skroten i Båstnäs, är den här glassgubben från GB.
Den bara står där, några meter från bilvraken. Hur kom den dit? Varför ser den så glad ut? Önskar den att den var en glassbil?
Forskning pågår.
Det finns en tydlig orsak till att projektet fått sitt namn från två så olika ord som ”Cemetery” och ”Love”.
En skrot av det här slaget ger dubbla känslor: Personligen tycker jag att den är spektakulär, rent av vacker, men faktum är att skrotbilar av det här slaget släpper ut en massa gifter i naturen. Jag tycker att det är nödvändigt att förhålla sig till det, för alla oss som besöker skroten som turister.
Framtiden för bilkyrkogården i Båstnäs har diskuterats genom åren, något jag kommer att återvända till framöver. Att göra ett projekt av det här slaget utan att också ta upp miljökonsekvenserna av att det står gamla bilar i naturen, låter sig knappast göras år 2013.
Olyckligtvis är det inte alla besökare som kommer till bilkyrkogården i Båstnäs som är där i goda avsikter. Bröderna Ivansson har genom åren haft en del problem med stölder och inbrott.
Man kan väl säga att deras budskap till potentiella tjuvar, nedskrivet på ett par sittunderlag och häftat på dörren till en av de övergivna byggnaderna, tydligt visar var skåpet ska stå: ”Remember, in this place no one can hear you scream”.
Visserligen är bilskroten utanför Töcksfors ett spännande utflyktsmål – men det är inte tillnärmelsevis lika populärt som ortens stora köpcentrum. Det finns inte mindre än två stycken, detta på en ort som har ungefär 1200 invånare.
Varje gång jag är i Töcksfors slås jag av det dramatiska miljöombytet. På ett ställe står tusen gamla övervuxna bilvrak, ett par mil bort finns de gigantiska köpcentrum där Eurocash, Teknikmagasinet och Dressman trängs med Rusta, McDonalds och Burger King (jo, det är bisarrt många snabbmatsställen per capita här). I Töcksfors finns också de största godisbutiker jag har sett i Sverige.
Det är naturligtvis den för norrmännen så attraktiva gränshandeln som är förklaringen. På samma sätt som de för 50 år sedan åkte till bröderna Ivansson för att köpa bildelar, åker de nu till Töcksfors för att storhandla kött, godis och drycker.
Jag hittade intressant läsning i Svenska Dagbladets nätupplaga om gränshandeln och de värmländska shoppingtemplen för norrmän.
Bara en notering: Något som slår mig, ju mer jag jobbar med det här fotoprojektet, är den vänlighet jag möts av i de kontakter jag har med värmlänningar i Töcksforstrakten. De flesta jag har haft kontakt med på ett eller annat sätt tar sig tid att prata, visa vägen och ge tips. Efter att ha bott tio år i Stockholm, en förvisso fantastisk stad, är den spontana och enkla hjälpsamheten i Värmland något som jag lägger märke till gång på gång.
Det känns betryggande. Och väldigt trevligt.
Cemetery Love är visserligen ett fotoprojekt med stillbilder – men det hindrar inte att skroten och arbetet med fotograferingen dokumenteras även i rörlig bild. Så här är SkroTV – videoklipp från bilkyrkogården i Båstnäs. Det kommer att dyka upp korta inslag då och då.
Först ut är en rapport från nyårshelgens vinterfotografering då nysnön låg över bilvraken.
Vi har lämnat 2012 bakom oss, 2013 har precis börjat. Under det här året kommer det dyka upp nytt material här på cemeterylove.se löpande. Ambitionen är att berätta historien om skroten i Båstnäs i bild – men även i ord.
Vi ses under året!
På väg tillbaka mot Stockholm efter ett par dagars intensiv och lyckad fotografering. Projektet Cemetery Love rullar på, det känns bra.
Snart dyker det upp rörlig bild härifrån också.
På återseende snart.
