När jag för ett år sedan började jobba med Cemetery Love hade jag definitivt föreställningen att projektet mest skulle väcka intresse hos män i yngre medelåldern och uppåt. Jag var också rätt säker på att besökarna på skroten mest skulle utgöras av manliga bilnostalgiker och en och annan manlig fotograf. Möjligen skulle deras fruar komma med som släptåg.

Men så fel jag hade.

Det är klart att männen är många, så är det traditionellt inom den värld som handlar om bilar och fordon (och det är i sig inget fel i det), men en stor del av bilskrotsturisterna som letar sig ut till Båstnäs är kvinnor. Jag har träffat på unga par där kvinnan är minst lika intresserad av vraken som mannen, tjejgäng som gör utflykter till skroten och kvinnor som inspirerats av de gamla bilarna i sin konstnärliga utövning. Flera gånger har jag också sett kvinnor befinna sig på skroten utan sällskap av någon annan, nästan alltid med kameran i högsta hugg.

Och det kanske mest konkreta beviset på att Båstnäs-skrotens historia intresserar långt fler än medelålders män, är sammansättningen i det här projektets Facebookgrupp. Av de över 1000 personer som nu följer Cemetery Love via Facebook, är drygt 30 procent kvinnor. Det går att se, svart på vitt, i Facebooks eget statistikverktyg.

Jag är så glad att jag hade fel i mitt första antagande om projektets målgrupp. Det breda intresset från män, kvinnor, unga och gamla gör projektet ännu roligare att genomföra.