Kategoriarkiv: Projektet Cemetery Love

Läsarkontakt som nästan gör mig rörd

Det finns få saker som är så roliga som när läsare hör av sig och kommenterar mitt projekt och min bok om bilskroten i Båstnäs. Och som dessutom blir tagna av platsen Båstnäs.

Idag kom ett sådant mail, så trevligt och välformulerat att jag nästan blir rörd. Sofia skriver:

”Hej. Vill bara dela med dig vad du får andra att uppleva. Efter att ha hört talas om båstnäs av en kollega och sedan läst lite på din sida och kollat bilder begav vi oss i helgen dit. Tre amatör fotografer med ett stort hjärta för bilar. Vi hade inte en aning om vad vi skulle få se eller om det ens var värt resan men lördag morgon såg vi äntligen vår första skrotbil och alla tre kände glädje direkt. Området var mycket mer koncentrerat än jag förväntat mig men trots detta stod vi där i skogen i närmare fyra timmar och fotade. När huvudet var fullt av alla intryck begav vi oss mot vandrarhemmet igen. Dagen efter var tanken att åka på ett annat fotoställe men som tur var valde vi att åka en andra gång till skroten. Väl där fick vi nya vinklar och såg många fler bilar vi missat. Väl hemma beställde jag direkt din bok för att få mer historia och har bläddrat genom mina bilder om och om igen. Jag beställde även en egen fotobok med mina bilder och vi planerar redan att återvända när löven ger ett höstintryck. Så tack för att du är där ute och får oss som tvekar att våga chansa och åka dit. Det var bland det coolaste jag sett :)”

Det glädjer mig mycket att Sofia och hennes medresenärer hade en så bra upplevelse av Båstnäs och att jag kunde bidra till det med min sajt och min bok.

Tack Sofia för att du hörde av dig!

Storhelg på skroten

Idag var jag ute på skroten en sväng för att filma ett nytt inslag till SkroTV och upptäckte då att säsongen för bilskrotsturismen verkligen har dragit igång på allvar.

Det var nästan som en liten parkeringsplats utanför husen med bilar från olika länder.

Gott Nytt År!

Så här när 2016 närmar sig sitt slut vill jag gärna passa på att önska ett Gott Nytt År 2017.

Året som varit har varit ett för skroten speciellt år, på flera sätt. Antalet besökare har fortsatt att öka, men det har också förfallet. Det är stor skillnad på skroten nu och för ett par, tre år sedan – nedbrytningen går liksom fortare nu. Vid de besök jag gjorde i Båstnäs under 2016 tycker jag att det blev allt tydligare. Den som verkligen vill se Båstnäs i sin prakt måste skynda sig; om något år befarar jag att platsen kommer att vara mer skräpig än vacker.

2016 var också året då den andra av bröderna Ivansson, Tore, gick bort. Det betyder att ingen av bröderna Ivansson är i livet längre. Det påverkar kanske inte platsen Båstnäs på kort sikt – men det är onekligen en del av historien som är borta. Brödernas bortgång markerar indirekt en ny fas för bilskroten i Båstnäs; det blir än tydligare att skroten är en förgänglig plats. Den kommer till slut att försvinna.

Till sist vill jag tacka alla läsare av bloggen och köpare av boken för ett fint 2016!

Gott Nytt År!

Skrotägaren manar till uppmärksamhet

Tomas Ivansson, en av ägarna till skroten och som tog över när hans far Rune gick bort 2014, skriver i Facebookgruppen för Cemetery Love en kommentar om den vandalisering som tyvärr sker på skroten med jämna mellanrum.

”Sen min far dog som drev skroten i alla år har den blivit hårt åtgången av tjuvar och vandaler. När ni är där och fotar och ser något otillbörligt så som vandalism, stöld etc som pågår just då, ring telefonnumret på skyltarna, så kanske vi kan stävja något av detta”, skriver Tomas Ivansson i en kommentar.

Värt att tänka på för alla besökare av skroten – det är viktigt att försvåra för dem som vill stjäla eller förstöra.

ivansson

Fantastisk dag på skroten i Båstnäs

Det är fredag kväll och jag pustar ut efter en intensiv och väldigt rolig dag i Båstnäs. Jag har ägnat hela dagen åt att spela in inte mindre än tre videointervjuer med spännande personer som har spännande saker att berätta om bilkyrkogården i Båstnäs.

Håll utkik – filmerna släpps inom den närmaste tiden här på sajten!

DSC_8411

Laddar för Båstnäs igen

Idag har det varit en intensiv dag. Dels har jag sålt böcker i samband med veteranbilsdagen i Årjängsparken, dels har jag träffat ett par andra kunder som köpt större mängder böcker. Det är roligt att intresset för boken Kärlek till en skrot fortfarande är så stort.

Dessutom laddar jag för en fredag med videofilmning till den här bloggen. Imorgon, fredag den 15 juli, kommer jag att vara i Båstnäs hela eftermiddagen för att spela in intervju- och filmmaterial.

Kanske ses vi där?

Akvarellmålarnas långhelg i Båstnäs

”Vi var trötta på klippor, hav och stilleben och ville måla något annorlunda. Så jag tog med tio akvarellmålande kvinnor till bilskroten i Båstnäs. Alla blev så tagna, så lyriska”, säger Christina Mörnholm som leder kurser i akvarellmålning.

Gruppen kom resande från Tanum i västra Götaland och tillbringade totalt fyra dagar i maj på bilkyrkogården.

– Det var så roligt att se deltagarna på kursen göra något helt annat. Flera hade nog inte väntat sig att bli så inspirerade som de blev. Och vi har redan bestämt oss för att åka tillbaka nästa vår, berättar Christina Mörnholm som själv upptäckte bilkyrkogården då hon kom dit första gången för fem år sedan.

– Man behöver inte vara bra på bilar för att kunna måla av dem. Bilkyrkogården har ganska förlåtande motiv och jag tycker att alla deltagare lyckades bra. Det är färg och form som väcker känslan hos många men kanske också att man en gång själv har ägt en bil och har en speciell relation till den. Det är också intressant att genom målning skildra förfall, för det är ju det bilkyrkogården är ett exempel på. Förfaller, det gör vi ju alla när vi blir äldre, säger Christina Mörnholm.

Gruppen med akvarellmålarna bestod av totalt tio personer, kvinnor mellan 50-70 år. En deltagare blev så förtjust att hon nästan direkt åkte tillbaka till skroten igen, då i sällskap av sin man.

– Man kan sitta där på skroten i lugn och ro och känna in platsen. Jag skulle däremot aldrig måla av en ny BMW, den har ju ingen själ på det sätt som skrotbilarna har, berättar Christina.

Cemeterylove.se har äran att presentera några av akvarellerna från gruppens långhelg i Båstnäs. Se bilderna nedan!

akvarell4 Volvo PV, Nina Henningsson Melin

akvarell1Volkswagen, Christina Mörnholm

akvarell3

Volkswagen, Lena Wrene

akvarell2

Ford Taunus 17M, Marianne Wikander

akvarell5

Ford Transit, Birgit Gustavsson

Mässan som gav resultat

När Turistgården i Töcksfors hade en monter med på samlarbilsmässan i Örebro var intresset väldigt stort.

Och när jag pratade med vandrarhemsägaren Jörgen Stomberg på telefon häromdagen konstaterade han att det kommit en ett gäng bokningar som en direkt följd av aktiviteten på mässan. Det är folk som vill åka på utflykt till Båstnäs och nu har koll på ett bra boende.

Roliga nyheter, förstås. Som samtidigt – åter igen – bekräftar det här turistmålets stora potential.

Skrotkonsten och pengarna

Under den tid jag har jobbat med mitt fotoprojekt om skroten i Båstnäs har jag vid flera tillfällen gjort utställningar eller föreläst om skroten. Så länge det inte har varit en del av lanseringen eller en boksignering så har jag alltid haft en princip: Att inte gå back. Detta främst för att få täckning för projektets kostnader.

För som konstnär, fotograf eller författare måste man alltid förhålla sig till pengar på ett eller annat sätt. Man tjänar ytterst lite på att göra ett stort fotoprojekt om en bilskrot – det är ju inte för stålarna man drar igång en sådan sak – men paradoxalt nog blir frågan om pengar just därför extra viktig. Det gäller i synnerhet vid de tillfällen när jag som fotograf och upphovsman till det här projektet får förfrågningar om att medverka i olika sammanhang.

Häromdagen fick jag frågan om att medverka i en fotoutställning om fordonsrelaterad konst. Det var en arrangör av ett jättelikt event som ville visa mina bilder från Båstnäs och till en början var jag glad och positiv till idén. Men så var det detta med pengarna.

Villkoren var att jag skulle ställa ut mina bilder och ta alla kostnader för arbetstid, resa, uppehälle och fotoutskrifter själv. Om jag däremot skulle lyckas sälja något inramat foto (vilket kan vara rätt svårt eftersom de flesta kunder brukar vilja specialbeställa tavlor och bilder av skroten) skulle arrangören ha 25 procent i provision. Arrangören skulle också vara sparsam med annonsering och marknadsföring av utställningen.

De hänvisade till sitt arbete som ideell förening som en förklaring till varför de inte skulle ge någon ersättning alls och att jag skulle ta alla kostnader. Detta trots att eventet tar inträde, besöks av tiotusentals personer och dessutom stöttas av många sponsorer. Även om del arbete görs ideellt är det totalt sett inga småpengar inblandade.

Så tackade förstås nej till att ställa ut. Jag visar mer än gärna bilder från bilskroten i Båstnäs och sprider budskapet om denna fantastiska plats, men jag vill inte gå back. Och jag kan inte medverka i ett stort evenemang som vill ha creden det ger att ställa ut konst men som inte vill riskera en enda krona för det.

Därför skänker jag en tacksam tanke till alla de mer seriösa förfrågningar jag fått, bland annat från utställningsarrangörer som stått för resekostnader och studieförbund som hyrt in mig som föreläsare. De har nämligen förstått en viktig sak som arrangören jag omnämner ovan inte greppat: Som fotograf och konstnär är det en väldig skillnad mellan små medel eller inga medel alls.