Om några veckor, 11-14 april, befinner jag mig i Töcksfors och Båstnäs igen. Det har varit bestämt sedan i början av året och det blir den hittills längsta sessionen där ute i skogen. Det är mycket jag vill hinna göra, både vad gäller fotografering och research.
Faktum är att jag ibland får en slags resfeber, en längtan nästan av det slag som man känna inför en utlandssemester långt borta.
Resor kan ju ibland vara nästan bäst innan man ens har åkt iväg; förväntningar är en del av hela grejen. Den relationen har jag numera också med Båstnäs och bilskroten. Jag ser fram emot det och tycker att det är trist att åka hem.
Särskilt som jag vet att jag har kommit en bra bit med fotoprojektet nu. Fotoresorna dit kommer inte att vara i evighet, det är inte alltid som jag kommer att ha en naturlig anledning att åka dit. I alla fall inte som jag vet nu.
Så jag tar vara på varje stund som går. Måtte det bli april snart.