Nu börjar min kommande bok ”Kärlek till en skrot” att sätta avtryck i bokbranschens listor och datasystem. Även om utgivningen inte sker förrän i april 2014 finns boken nu med bland de titlar som presenteras till bokhandlarna inför våren.
Bland annat har boken kommit in på nätbokhandeln Bokus sajt. Än så länge är informationen mycket knapphändig och priset preliminärt – men så småningom kommer informationen att bli mer omfattande.
Även Adlibris och Ginza länkar till boken i sina nätbutiker.
Det är spännande tider nu.
I dagarna har jag skickat underlag till förlagets säljmaterial, som de ska använda när de under senhösten börjar att sälja in boken ”Kärlek till en skrot” till bokhandlarna. Förlaget gör säljblad för boken och tar med den i sin egen katalog, dessutom kommer det så småningom ett så kallat debutantporträtt i magasinet Svensk Bokhandels katalog över nya författare.
Det här innebär också att det finns ett (preliminärt) omslag klart för boken. Snart hoppas jag kunna dela med mig mer information om det. Så länge kan jag bara avslöja att det blir bra – riktigt bra.
Det kan tyckas en smula fånigt men som debuterande författare finns det ett visst skimmer över ISBN-nummer, alltså den internationella standard som finns för att identifiera tryckta medier.
Svenska ISBN-centralen, som tillhör Kungliga biblioteket, är de som ansvarar för att dela ut de här numret till förlag och andra utgivare.
På något sätt känns det som en riktig bok nu.
Boken, som får titeln ”Kärlek till en skrot” och preliminärt ges ut den 1 april 2014, kommer på ISBN-språk att heta 978-91-87283-27-7.
Jag börjar mer och mer märka hur Cemetery Love-projektet går in i nästa fas. Främst för att arbetat inte längre är ett solospel. Under fotograferingsarbetet och skrivandet har jag mest styrt skutan själv, lite som en enmansorkester. Det är ett roligt och ganska bekvämt sätt att jobba – samtidigt räcker inte det för att skapa en bra bok.
När bilder och texter nu börjar bli klara och hamnar hos både förläggaren och formgivaren märker jag att jag behöver öva lite på att släppa in andra personer i projektet. Personer med stort yrkeskunnande och möjlighet att se på materialet med andra ögon än vad jag kan. Cemetery Love har ju blivit som min lilla baby.
Jag ska erkänna att det är en omställning. Saker som för mig har varit självklara behöver nu motiveras och förklaras på ett tydligt sätt. En och annan tanke som jag varit övertygad om från start behöver omprövas. Jag behöver både driva på och vara envis i vissa frågor – släppa kontrollen i andra.
Det är tufft men nyttigt att gå från solospelare till teammedlem i ett konstnärligt projekt. Och en absolut förutsättning för att den kommande boken om bilkyrkogården ska bli riktigt bra.
Bildbearbetningen går framåt och just nu jobbar jag med några av de tekniskt sett svåraste bilderna – de som visar Båstnäs vintertid. Att få snön att se ut som snö och inte bara ett vitt sjok av allt möjligt, är ibland riktigt knepigt.
Dessutom byter jag årstid mentalt. Jag minns de där kalla dagarna i december och januari när jag höll på att frysa händerna av mig därute på skroten. Det var kallt, blåsigt och halt. När jag sitter med vinterbilderna framför mig en hel dag är det som att förflyttas flera månader framåt i tiden.
Men när jag ser de snötäcka motiven från Båstnäs, sittandes i min varma kontorsstol och med en kopp te bredvid datorn, känner jag att det var värt besväret.
Nedan ser ni ett frostigt smakprov. Mer får ni se i boken när den kommer ut i vår.
Idag jag jag suttit framför bildbehandlingsprogrammet Photoshop praktiskt taget hela dagen, för att jobba med bilderna till boken.
Men innan jag kom någon vart behövde jag ägna några timmar åt att fördjupa mig i tekniken. En lika viktig som knepig del av bildhantering handlar om skärpning – alltså att få sina bilder skarpa på det sätt man vill. Det finns femtielva olika sätt att göra det på, alla med sina förespråkare ute på nätforumen, men till slut handlar det ändå om att välja en metod och vara konsekvent. Och att själv gilla det man ser på skärmen.
Det är om man misslyckas med det här momentet som bilder riskerar att kännas diffusa och otydliga eller, vilket är ett vanligare problem, så skarpa att de blir jobbiga att se på.
Efter en del försök med några av bilderna kom jag över hindret men jag hade hoppats få fler bilder färdiga idag.
Nya tag imorgon. Eller skärpning, om man så vill.
Mitt förlag, Votum, har nu bestämt sig för att anlita Anders Haglund som formgivare till min bok om bilkyrkogården. Det är ett mycket bra val. Anders är inte bara en mycket skicklig formgivare – han är värmlänning också och har varit på skroten några gånger. Jag ser mycket fram emot att jobba ihop med Anders när formgivningsarbetet drar igång ungefär runt årsskiftet.
Anders har för övrigt själv berättat om sina erfarenheter av Båstnäs i SkroTV.
Jag börjar nu närma mig slutet på själva fotograferingsarbetet på bilskroten. Efter ett drygt tiotal besök i Båstnäs under samtliga fyra årstider, har jag snart hela det bildmaterial som jag behöver för den kommande boken.
Men på sätt och vis är det nu det stora arbetet börjar. Av de cirka 8000 bilder jag har som råmaterial ska cirka 250 – 300 väljas ut, bearbetas i bildbehandlingsprogrammet Photoshop och göras klara för publicering. Till en fotobok behövs det många bilder att välja på och under de kommande veckorna ska jag identifiera vilka bilder från skroten som är allra bäst.
Vissa bilder vet jag sedan länge att de ska med i boken. Men i vissa fall sitter jag med kanske tio varianter av samma motiv; vilken är då bäst? Det är ibland små detaljer i bilden som avgör om den är bättre än någon annan.
Jag har många timmars arbete framför mig med bildurval. Det kommer att bli roligt – men krävande.
Det här med att skriva en bok, göra research och få texter och bilder på plats, är något som kräver att man samlar sig. Jag har kommit igång rätt bra men känner att jag behöver fler koncentrerade arbetspass, där inget annat stör. I vår tid är det ofta svårt att hitta den typen av kvalitetstid; det finns alltid så mycket annat som pockar på uppmärksamhet.
Nu har jag bestämt mig för att under några dagar slutföra arbetet med texterna i boken på Irland, närmare bestämt på ett retreat för författare. Jag har hittat en plats på den irländska Bearahalvön där författare och konstnärer för en relativt billig peng kan hyra arbetsrum med helpension för att jobba med sina projekt.
Man förfogar över sin tid själv men det finns möjlighet att äta tillsammans med andra besökare eller ta en öl framför brasan på kvällen.
De utlovar lugn och ro, vacker utsikt och Internetuppkoppling. Det är ungefär allt jag behöver.
I början av september bär det av och självklart kommer jag att rapportera därifrån här på cemeterylove.se.
Nu när semestern snart börjar, ska jag ägna mig åt något av det roligaste man kan tänka sig: Få klart bilder och texter till den kommande boken om bilkyrkogården.
Förlaget ska ha materialet först framåt senhösten men att skriva en bok och göra bilder är en process; saker kan ändras under vägen, det kan krävas några bilder till, ytterligare intervjuer.
Och det är i grunden hårt jobb som gäller. Personligen tror jag att man som författare inte kan sitta och vänta på inspiration – den kommer när man börjar jobba.
Klart är att jag har det roligaste sommarjobbet man kan ha.