Kategoriarkiv: Projektet Cemetery Love

Skrotkonsten och pengarna

Under den tid jag har jobbat med mitt fotoprojekt om skroten i Båstnäs har jag vid flera tillfällen gjort utställningar eller föreläst om skroten. Så länge det inte har varit en del av lanseringen eller en boksignering så har jag alltid haft en princip: Att inte gå back. Detta främst för att få täckning för projektets kostnader.

För som konstnär, fotograf eller författare måste man alltid förhålla sig till pengar på ett eller annat sätt. Man tjänar ytterst lite på att göra ett stort fotoprojekt om en bilskrot – det är ju inte för stålarna man drar igång en sådan sak – men paradoxalt nog blir frågan om pengar just därför extra viktig. Det gäller i synnerhet vid de tillfällen när jag som fotograf och upphovsman till det här projektet får förfrågningar om att medverka i olika sammanhang.

Häromdagen fick jag frågan om att medverka i en fotoutställning om fordonsrelaterad konst. Det var en arrangör av ett jättelikt event som ville visa mina bilder från Båstnäs och till en början var jag glad och positiv till idén. Men så var det detta med pengarna.

Villkoren var att jag skulle ställa ut mina bilder och ta alla kostnader för arbetstid, resa, uppehälle och fotoutskrifter själv. Om jag däremot skulle lyckas sälja något inramat foto (vilket kan vara rätt svårt eftersom de flesta kunder brukar vilja specialbeställa tavlor och bilder av skroten) skulle arrangören ha 25 procent i provision. Arrangören skulle också vara sparsam med annonsering och marknadsföring av utställningen.

De hänvisade till sitt arbete som ideell förening som en förklaring till varför de inte skulle ge någon ersättning alls och att jag skulle ta alla kostnader. Detta trots att eventet tar inträde, besöks av tiotusentals personer och dessutom stöttas av många sponsorer. Även om del arbete görs ideellt är det totalt sett inga småpengar inblandade.

Så tackade förstås nej till att ställa ut. Jag visar mer än gärna bilder från bilskroten i Båstnäs och sprider budskapet om denna fantastiska plats, men jag vill inte gå back. Och jag kan inte medverka i ett stort evenemang som vill ha creden det ger att ställa ut konst men som inte vill riskera en enda krona för det.

Därför skänker jag en tacksam tanke till alla de mer seriösa förfrågningar jag fått, bland annat från utställningsarrangörer som stått för resekostnader och studieförbund som hyrt in mig som föreläsare. De har nämligen förstått en viktig sak som arrangören jag omnämner ovan inte greppat: Som fotograf och konstnär är det en väldig skillnad mellan små medel eller inga medel alls.

Tysken körde 200 mil till Båstnäs

Häromdagen fick jag ett mail från Max Götz, en tysk bosatt utanför München. Han har precis kommit tillbaka från en vinterutflykt till Båstnäs – och han gjorde verkligen en stor ansträngning för att komma dit.

Max och en vän reste med bil från München, en sträcka på ungefär 200 mil. Efter 50 timmars bilkörning var de framme i Töcksfors, övernattade på vandrarhemmet och upplevde sedan skroten.

Här är ett utdrag ur Max fina skildring av sin upplevelse av skroten:

”I decided to go on a 72 hour trip to Båstnäs with a good friend of mine, 2000 km from Munich. We drove 50 hours altogether, had a short stop at the Volvo Museum in Goeteborg, slept a bit in the youth hostel in Töcksfors, saw young guys drifting around in old Volvos Saturday night, and arrived at the junkyard early in the morning, when it was still totally dark.

It was important for me, to be alone out there. It was snowing a bit, everything was quite perfect, but then I understood, how many people walk around there now, what they do to the wrecks and the houses and I felt a bit sad.

So we left at around one hour before noon, having seen only one person, I think a hunter. On the way back I could not stop thinking about the Ivanssons starting the yard, working there, living there. I thought about life and death and the meaning of all we try and do….

When I was young, I always wanted to start a junkyard myself, but I never made it.  Furthermore it was my first stay in Sweden, first encounter with Swedish people, altogether a very quick, but very intense experience.”

P1140447 (2)Max Götz besökte Ivanssons bilskrot den 3 januari.

Italienskt intresse för skroten

Nu ikväll fick jag ännu en gång ett mail från en potentiell bilskrotsturist. Denna gång en italienare som planerar att åka till bilskroten i Båstnäs under våren.

Inte vilken italienare som helst för övrigt, utan en pensionerad professor i geografi vid universitetet i Bologna.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Bilkyrkogården i Båstnäs är en unik plats som tränger djupt ner i hjärtat på människor från hela världen. Underskatta aldrig den kraften – en kraft som kommer att fortsätta upprätthålla Båstnäs som ett av Europas mest spännande besöksmål.

Glöm inte det unika med Båstnäs

Häromdagen skrev tidningen Expressen en artikel om vad som tros vara världens största kyrkogård för klassiska bilar. Den ligger i östra USA och tar varje år emot många besökare. Just den skroten har 4000 fordon på 13 hektar – att jämföra med skroten i Båstnäs som har 1000 fordon på två hektar.

Men artikeln om skroten i USA är en påminnelse om hur ovanliga sådana här platser numera är. De som utländska besökare som kommer till Båstnäs brukar beskriva den platsen som unik i Europa eftersom många gamla bilskrotar har rensats bort under de senaste åren. Man får söka sig till USA för att hitta något som är i närheten av Båstnässkrotens storhet.

Tänk på det när ni vandrar runt på de två hektaren i Värmland; att detta är en av numera väldigt få och unika skrotar i världen.

Tysk TV nosar på skroten

Idag fick jag ett samtal från Tyskland.

En journalist på ett TV-bolag där var nyfiken på bilskroten i Båstnäs och har fått idén att göra ett inslag om den här säregna platsen.

Att döma av våren och sommaren i år har mediernas intresse för skroten bara ökat. Och jag försöker vara behjälplig med fakta så mycket jag bara kan.

Ytterligare finbesök på skroten i Båstnäs

Idag fick jag ytterligare en bild skickad till mig från bilskrotsturister som besökt Båstnäs.

”Uppvaktar bilentusiasten och min stora förebild i livet Mikael Toremark med besök på Båstnässkroten. Mikaels kommentar om Austin Allegro går till historien: En av få bilar som är vackrare som skrot än som ny. Strax champagne och middag på Waterside”, skriver bilskrotsturisten Martin Tunström, till vardags politisk chefredaktör på tidningen Barometern i Kalmar.

Martin hade med andra ord åkt en bra bit för att komma till bilskroten i Båstnäs.

Fortsätt skicka in dina bilder när du besöker skroten!

11261499_10152909454813207_4642892597195866985_nMartin Tunström och Mikael Toremark besökte skroten idag, den 16 maj.

Besökarnas egna bilder från Båstnäs

Det händer då och då att folk hör av sig till mig och berättar om sina upplevelser av bilkyrkogården i Båstnäs. En del skickar bilder också, vilket har hänt ett par gånger denna vecka.

Norrmannen Alexander Ytteborg bidrog med en bild på sig själv, tagen för tio år sedan. Och läsaren Pelle Karlsson skickade en bild på sin far Kenneth Karlsson och sin farbror Lars Schwartz – båda på besök på skroten i Båstnäs.

Mer sånt! Skicka gärna era bilder, antingen via kontaktsidan eller via Facebookgruppen.

img681Alexander Ytteborg

11216008_922488184438486_1753969353_nKenneth Karlsson och Lars Schwartz

Vänliga Värmland visar sig igen

Om ett par veckor, lördagen den 21 mars, ska jag vara på en stor motormarknad i Charlottenberg och sälja min bok ”Kärlek till en skrot”.

För att minska mängden bagage behöver jag låna bord och stol på plats. Den i Stockholm baserade arrangören av marknaden var inte det minsta intresserad av att hjälpa till, varpå jag konsulterade mina kontakter i Charlottenberg. Ett par mail och ett telefonsamtal senare var problemet löst och jag fick prata med en kille vid namn Sven som jobbar på ishallen, det ställe där marknadsarrangören har hyrt in sig.

Sven skulle inte bara fixa fram bord och stol. Han var så klart supertrevlig och tillmötesgående också – så som värmlänningar så ofta är.

Jag hoppas värmlänningarna inser vilken enorm konkurrensfördel de har av att vara så vänliga. Det är såna människor man vill ha runt omkring sig.

Bra tryck med nya besökare

Just nu är det extra högt tryck på den här sajten, plus att Facebookgruppen närmar sig 1500 följare.

Jag tror att det beror på att säsongen för bilkyrkogården i Båstnäs sakta närmar sig. Även om det dyker upp besökare där året runt så är det från och med april och hela sommaren folk verkligen vallfärdar dit. Jag vet med säkerhet att många nya besökare hittade till skroten förra året och ska jag våga mig på en gissning så tror jag att antalet bilskrotsturister kommer att öka ännu mer den här säsongen.

Bilskroten i Båstnäs är stekhet.

Vad jag hoppas på skrotåret 2015

2015 har börjat. Och jag är övertygad om att bilkyrkogården i Båstnäs kommer att vara mer aktuell än någonsin, även i år.

Under 2015 hoppas jag att:

  • Många nya besökare ska hitta till Båstnäs, särskilt de som inte visste att de var intresserade av platsen.
  • Mätningar av den eventuella miljöpåverkan i Båstnäs görs. Just nu finns det bara spekulationer och diskussionen om skrotens framtid skulle gynnas av mer kunskap.
  • Årjängs kommun ska sätta ner foten om vad man egentligen tycker om bilkyrkogårdens framtid.

God fortsättning till alla som följer och uppskattar bilkyrkogården!