månadsarkiv: september 2013

Formgivare klar för fotoboken

Mitt förlag, Votum, har nu bestämt sig för att anlita Anders Haglund som formgivare till min bok om bilkyrkogården. Det är ett mycket bra val. Anders är inte bara en mycket skicklig formgivare – han är värmlänning också och har varit på skroten några gånger. Jag ser mycket fram emot att jobba ihop med Anders när formgivningsarbetet drar igång ungefär runt årsskiftet.

Anders har för övrigt själv berättat om sina erfarenheter av Båstnäs i SkroTV.

Gunnars hälsning från skrotsafarin i USA

Ni kanske minns Gunnar Henriksson som för en tid sedan berättade i SkroTV om sin Oldsmobile som han på 70-talet köpte av bröderna Ivansson och nu håller på att rusta upp?

Gunnar mailade mig idag och berättade att han precis kommit hem från en ”skrotsafari” i USA. Han skickade några bilder från ett besök på en skrot i Idaho, en av dem ser ni här nedan.

Skrotsafari. Det är ju ett helt fantastiskt roligt ord, för övrigt.

IMG_0687 (kopia)Foto: Gunnar Henriksson

Pappersporslin, nakenkonst och rostiga bilar

Idag anlände tre nya personer till internatet på Irland.

En heltidskonstnär med irländskt ursprung som bland annat samarbetat med den nyligen avlidne författaren och nobelpristagaren Seamus Heaney.

En kanadensisk papperskonstnär som inte bara gör sitt eget papper från scratch utan dessutom bygger saker av det. Ikväll drack vi te ur en vacker kanna hon byggt – av just papper.

Och en irländsk performancekonstnär som på 70-talet inledde sin karriär med att ligga naken i en glaslåda på ett galleri i New York.

De här internationella kulturproffsen är faktiskt uppriktigt intresserade av mitt skrotprojekt och de bilder jag har från Båstnäs. Ikväll ville de höra storyn om bröderna Ivansson, veta mer om vraken och blev helt fascinerade när jag berättade om bilskrotsturismen i Töcksfors.

Det är faktiskt en smått surrealistisk upplevelse att vara här.

Ohhh, it’s aaawesome!

Dag tre på författarinternatet. Förutom mig är vi nu två amerikanare och en irländare här. En skriver på sin sjätte deckare som snart ska komma ut, en arbetar professionellt med att spökskriva biografier och den tredje jobbar på en avhandling om hur ensamstående mödrar i USA behandlas i utbildningssystemet.

Och så är det jag då. The Swedish guy med skrotprojektet i Värmland.

Idag visade jag de andra några av bilderna ur projektet och de verkar gilla det. Bara språket visar ju på kulturskillnader. Amerikanarna sade ”ohhh, it’s aaawesome!”, irländaren formulerade en mening med ordet ”brilliant”.

Det är naturligtvis roligt att höra, särskilt när jag just nu ser i kors efter många timmar framför datorn. Just ikväll är jag ganska trött på mitt fotoprojekt men jag vet att det kommer att gå över väldigt snart.

DSC_3265

Lokalvärpta ägg ger energi till skrivandet

Idag har det varit full rulle här i skrivarstugan på Irland. Efter en bastant frukost med bacon och lokalvärpta ägg tog jag en långpromenad i det vackra landskapet för att därefter stänga in mig på arbetsrummet igen.

Med avbrott för lunch och middag har jag jobbat oavbrutet. Två nya textavsnitt i boken är klara, både det om bilskrotsturismen och det kapitel som tar upp miljöaspekterna. Eller klara är för mycket sagt; det finns ett råmanus som jag nu ska faktakolla en extra gång och tvätta igenom språkligt.

Det blir mer och mer skrotbok för varje timme som går.

En dröm med hårt arbete

Det kan tyckas vara en dröm att sitta på ett författarinternat på Irland och jobba med text- och bildmaterial till en fotobok. En drömtillvaro är det onekligen men mest av allt är det hårt arbete.

Nu ikväll stänger jag ner datorn efter att ha bearbetat material jag fått ut efter ett 20-tal intervjuer med personer som har en koppling till Båstnäs-skroten. Dessutom har jag börjat skriva på avsnittet om bilskrotsturismen i Töcksfors.

Andra författare som är här gör helt andra saker än bilskrotsböcker. Exempelvis är grannen som skriver i rummet bredvid en etablerad irländsk deckarförfattare som i sin sjätte bok har bestämt att mördaren ska vara en svensk. Jag vill för säkerhets skull framhålla att hennes bok är fiktion och mördarens nationalitet bestämdes långt innan jag kom hit…

Arbetet kan börja

Måndag morgon och arbetet i min skrivarstuga på Irland kan börja. Med mig har jag dator, mängder av bildfiler och allt researchmaterial om bilskroten i Båstnäs.

Efter ett års fotografering och mängder av intervjuer är det skönt att äntligen börja sammanställa det material som ska bli bok i vår. Idag ska jag främst koncentrera mig på att gå igenom alla anteckningar och dokument som jag har samlat på mig.

Det är fantastiskt rofyllt här; det går att lyssna på tystnaden. Utsikten från mitt arbetsrum här på Irland gör ju heller inte ont.

DSC_0213 (kopia)

En bok blir till – på Irland

Jag skriver det här på ett tåg från Dublin till Cork. Kommande vecka tillbringar jag på Irland för att avskärmat och intensivt jobba med främst textmaterialet till boken.

Hur pretentiöst det än kan låta har jag hittat ett författar- och konstnärsretreat på den irländska västkusten, nära havet och med en omgivning som både ger ro och energi samtidigt. Som ni kan se på Google-kartan nedan är det väldigt avlägset, precis som jag vill ha det. Däremot är det ytterligare några skribenter och konstnärer där samtidigt, så helt socialt isolerad behöver jag inte bli.

Under veckan kommer jag att rapportera regelbundet härifrån om hur processen går framåt.


Visa större karta