Häromdagen fick jag – mest på skämt tror jag – höra ett alternativt förslag på vad min kommande bok om skroten skulle kunna heta: ”Vackra lik”. Apropå det där med det spektakulära och fina som kontrasterar mot vraken på själva bilkyrkogården.

Så ”Vackra lik”? Fyndigt, ja. Men ”Kärlek till en skrot” känns bättre; varmare och mer levande.

För hur mycket bilkyrkogård det än är känns bilskroten i Båstnäs allt annat än död.