Dag tre på författarinternatet. Förutom mig är vi nu två amerikanare och en irländare här. En skriver på sin sjätte deckare som snart ska komma ut, en arbetar professionellt med att spökskriva biografier och den tredje jobbar på en avhandling om hur ensamstående mödrar i USA behandlas i utbildningssystemet.

Och så är det jag då. The Swedish guy med skrotprojektet i Värmland.

Idag visade jag de andra några av bilderna ur projektet och de verkar gilla det. Bara språket visar ju på kulturskillnader. Amerikanarna sade ”ohhh, it’s aaawesome!”, irländaren formulerade en mening med ordet ”brilliant”.

Det är naturligtvis roligt att höra, särskilt när jag just nu ser i kors efter många timmar framför datorn. Just ikväll är jag ganska trött på mitt fotoprojekt men jag vet att det kommer att gå över väldigt snart.

Idag har det varit full rulle här i skrivarstugan på Irland. Efter en bastant frukost med bacon och lokalvärpta ägg tog jag en långpromenad i det vackra landskapet för att därefter stänga in mig på arbetsrummet igen.

Med avbrott för lunch och middag har jag jobbat oavbrutet. Två nya textavsnitt i boken är klara, både det om bilskrotsturismen och det kapitel som tar upp miljöaspekterna. Eller klara är för mycket sagt; det finns ett råmanus som jag nu ska faktakolla en extra gång och tvätta igenom språkligt.

Det blir mer och mer skrotbok för varje timme som går.

Det kan tyckas vara en dröm att sitta på ett författarinternat på Irland och jobba med text- och bildmaterial till en fotobok. En drömtillvaro är det onekligen men mest av allt är det hårt arbete.

Nu ikväll stänger jag ner datorn efter att ha bearbetat material jag fått ut efter ett 20-tal intervjuer med personer som har en koppling till Båstnäs-skroten. Dessutom har jag börjat skriva på avsnittet om bilskrotsturismen i Töcksfors.

Andra författare som är här gör helt andra saker än bilskrotsböcker. Exempelvis är grannen som skriver i rummet bredvid en etablerad irländsk deckarförfattare som i sin sjätte bok har bestämt att mördaren ska vara en svensk. Jag vill för säkerhets skull framhålla att hennes bok är fiktion och mördarens nationalitet bestämdes långt innan jag kom hit…

Måndag morgon och arbetet i min skrivarstuga på Irland kan börja. Med mig har jag dator, mängder av bildfiler och allt researchmaterial om bilskroten i Båstnäs.

Efter ett års fotografering och mängder av intervjuer är det skönt att äntligen börja sammanställa det material som ska bli bok i vår. Idag ska jag främst koncentrera mig på att gå igenom alla anteckningar och dokument som jag har samlat på mig.

Det är fantastiskt rofyllt här; det går att lyssna på tystnaden. Utsikten från mitt arbetsrum här på Irland gör ju heller inte ont.

Jag skriver det här på ett tåg från Dublin till Cork. Kommande vecka tillbringar jag på Irland för att avskärmat och intensivt jobba med främst textmaterialet till boken.

Hur pretentiöst det än kan låta har jag hittat ett författar- och konstnärsretreat på den irländska västkusten, nära havet och med en omgivning som både ger ro och energi samtidigt. Som ni kan se på Google-kartan nedan är det väldigt avlägset, precis som jag vill ha det. Däremot är det ytterligare några skribenter och konstnärer där samtidigt, så helt socialt isolerad behöver jag inte bli.

Under veckan kommer jag att rapportera regelbundet härifrån om hur processen går framåt.

Visa större karta

Efter många timmar i bil har jag äntligen kommit fram till Töcksfors. Stärker mig med bacon och ägg inför eftermiddagens session på skroten.

Jag har till söndag eftermiddag på mig.

Jag ser fram emot spännande och kreativa dagar.

Även om jag tycker att bilskroten i Båstnäs är den mest spektakulära i Sverige finns det en till i småländska Ryd.

I Aftonbladet kan man läsa och se ett reportage från Ryd. Det är rolig sommarläsning och Ryd är absolut ett bra resmål för skrotentusiaster.