Claus-Diether Ogrowsky, konstnär och fotograf i Tyskland, upptäckte bilskroten i Båstnäs för ungefär 20 år sedan och har sedan dess gjort ett par utställningar från platsen, varav en i Tyskland. ”Skroten i Båstnäs är nog nästan mer känd i Tyskland än i Sverige”, säger han till SkroTV.
Glädjen i att vara både och
När jag berättar för folk att jag jobbar med fotoprojektet Cemetery Love vid sidan om mitt vanliga heltidsjobb blir reaktionen ofta densamma: ”Men vad roligt! Men hur hinner du med det?”.
Ibland har jag också upplevt att mitt cross over-liv för en del personer kan verka förbryllande; måste man inte välja att antingen ha ett riktigt jobb eller hanka sig fram som fattig konstnär?
För det är ju ofta så livsvalen beskrivs, redan från det att vi är barn, av oroliga föräldrar och studievägledare. Tesen att man måste välja mellan det säkra yrkeslivet och det osäkra konstnärskapet har nog kvävt många drömmar.
En del människor lägger till och med stor möda på att göra personliga statement av sina livsval och det är ganska ofta medierna presenterar idolporträtt av personer som hoppat av sin yrkeskarriär och blivit lyckliga sedan de satsat helhjärtat på konst, musik, skrivande eller fotografering. Säkert bra för dem – men sedan när blev livet så enkelt för det stora flertalet?
Människor är och kan vara både och. Därför finns det något befriande självklart i det framväxande nätverket Mix It, en mötesplats för personer som har vanliga jobb och kombinerar det med en kreativ karriär vid sidan om. (Mix It-loggan ser ni nedan).
Själv gick jag med redan i våras och har sällskap av allt från hamnspeditörer och folk i återvinningsbranschen till högstadielärare och civilingenjörer. På sin fritid är de DJ:s, fotografer, konstnärer, formgivare och musiker. De tar fotouppdrag, spelar in skivor, gör utställningar och skriver skönlitteratur. Flera verkar driva sin kreativa karriär som näringsverksamhet, i egna bolag.
Det bevisar också att det inte är svårare än vad man gör sig. De flesta kommer långt i sin kreativa karriär bara genom att skaffa en laptop, en kamera och några konton på sociala medier och därefter registrera en enskild firma hos Skatteverket. Sedan krävs det förstås mängder av energi och envishet.
Drömmen om att kunna leva på sin konstnärliga kreativitet finns nog hos många. Men för min egen del är jag glad för att mitt skrotfotoprojekt i Båstnäs inte behöver betala hyran. Det blir helt enkelt roligare så.
Töcksfors angrips inte ostraffat
Jag har tidigare skrivit några rader om det uppmärksammade bankrånet som Töcksfors utsattes för i höstas. Inte för att det alls har att göra med bilskroten i Båstnäs – utan för att jag bryr mig om orten dit jag ändå åker relativt ofta.
Därför är det en lättnad att läsa att rättsapparaten nu har sagt sitt och utdömt fängelsestraff för bankrånet. Det är långt ifrån alltid som den här typen av grova rån klaras upp.
Skrivarretreat i september
Det här med att skriva en bok, göra research och få texter och bilder på plats, är något som kräver att man samlar sig. Jag har kommit igång rätt bra men känner att jag behöver fler koncentrerade arbetspass, där inget annat stör. I vår tid är det ofta svårt att hitta den typen av kvalitetstid; det finns alltid så mycket annat som pockar på uppmärksamhet.
Nu har jag bestämt mig för att under några dagar slutföra arbetet med texterna i boken på Irland, närmare bestämt på ett retreat för författare. Jag har hittat en plats på den irländska Bearahalvön där författare och konstnärer för en relativt billig peng kan hyra arbetsrum med helpension för att jobba med sina projekt.
Man förfogar över sin tid själv men det finns möjlighet att äta tillsammans med andra besökare eller ta en öl framför brasan på kvällen.
De utlovar lugn och ro, vacker utsikt och Internetuppkoppling. Det är ungefär allt jag behöver.
I början av september bär det av och självklart kommer jag att rapportera därifrån här på cemeterylove.se.
SkroTV: Den gotländska miniskroten
Kutens Bensin är ett franskt creperie på gotländska Fårö och på tomten finns också några rostiga bilvrak och bensintankar uppställda. SkroTV åkte dit och kunde snabbt konstatera att besöket var en upplevelse – men främst på grund av maten.
Klämkäcka bilslogans vi minns
Idag sprang jag av en tillfällighet på en gammal SAAB, årsmodell 1977, som stod parkerad utanför en livsmedelsaffär.
Men jag tänkte inte så mycket på bilen som på klistermärket som satt fast på bakrutan: ”När SAAB blixtrar loss står resten kvar och slåss!”. (Hur f-n kom de på det?)
Har du tips på fler bilslogans? Maila gärna så samlar jag på mig exemplen till fler blogginlägg.
Nu är ni 1000 Facebook-följare!
Nu ikväll passerade Facebookgruppen för Cemetery Love 1000 ”likes” – en milstolpe som visar att intresset för det här projektet växer. Det är väldigt roligt att se hur fler och fler vill följa projektet på Facebook och här på cemeterylove.se.
Följ med du också!
Det bästa sommarjobbet
Nu när semestern snart börjar, ska jag ägna mig åt något av det roligaste man kan tänka sig: Få klart bilder och texter till den kommande boken om bilkyrkogården.
Förlaget ska ha materialet först framåt senhösten men att skriva en bok och göra bilder är en process; saker kan ändras under vägen, det kan krävas några bilder till, ytterligare intervjuer.
Och det är i grunden hårt jobb som gäller. Personligen tror jag att man som författare inte kan sitta och vänta på inspiration – den kommer när man börjar jobba.
Klart är att jag har det roligaste sommarjobbet man kan ha.
SkroTV: Bilskroten blev skådeplats för examensjobbet
Anders Haglund, formgivare och fotograf, är uppvuxen i Värmland och har barndomsminnen från skroten. När han drygt 30 år senare läste Berghs fotoutbildning bestämde han sig för att göra sitt examensprojekt på bilkyrkogården i Båstnäs. Anders hyrde en husbil, åkte till bilkyrkogården och fotograferade sedan allt vad han hann – inte minst nattetid, berättar han för SkroTV.
Värmland finns i Stockholm också
Wermländska sällskapet är en förening som samlar värmlänningar och personer med anknytning till Värmland, men som bor i Stockholm.
Kul att deras webbredaktör just nu puffar för Cemetery Love på sällskapets webb.
Alla som någon gång flyttat till Stockholm från något annat håll i landet vet att man alltid bär med sig sitt ursprung som sitt andra hem. Värmlänningarna här i storstan lär inte vara något undantag. Det lär förmodligen finnas och en annan medlem i Wermländska sällskapet som också har en relation till Ivanssons bilskrot i Båstnäs.
