Jag kan avslöja ett par glada nyheter: Cemetery Love kommer att bli både bok och utställning. Just nu avslöjar jag inte så mycket mer än så – så småningom kommer det mer information på sajten.
Onsdag 30 januari, ca kl 08.40, medverkar jag i en direktsänd intervju i Sveriges Radio Värmland, där jag kort ska berätta om kärleken till denna skrot. Och hur det här projektet började.
Vi kanske hörs då?
En ny vintrig helg på skroten är avslutad. Snö och kyla ger skroten i Båstnäs en extra twist, däremot är minusgrader inte kamerateknikens bästa vän.
I det här avsnittet av SkroTV summerar jag helgen och pratar blixtar och batterier – alla fotografers gissel vintertid. Det är, så att säga, inte det lättaste att vara laddad så här års.
Jo, jag vet att det är ett I-landsproblem. Men ändå.
Skriver det här precis innan jag sätter mig i bilen för att ta mig tillbaka mot Stockholm.
Kylan bet ute i Båstnäs idag och jag gav upp lite tidigare än vad jag först hade räknat med. Men bilder har jag i massor.
Shoppar en tröja på vägen tillbaka, sedan får jag sitta med ett leende och nynna till musiken på bilstereon. För jag är glad, det har varit en höjdarhelg här i Töcksfors.
Väldigt snart blir det nya rörliga bilder här på cemeterylove.se i form av SkroTV – Sveriges enda skrotkanal.
Vi ses.
Efter en intensiv, kylig och mycket lyckad fotodag i Båstnäs pustar jag ut på vandrarhemmet. Med jacuzzin, godis från en av Töcksfors gigantiska godisaffärer (det finns minst tre) och en stark känsla av trivsel.
Så mycket mer bloggande än så blir det inte precis här och nu, men återkommer snart med fler intryck från helgens skrotande.
Kalla det Värmlandseffekten, gästfrihet, service eller vad du vill. Men det vänliga bemötande jag får här övergår det mesta jag har vant mig vid.
Efter en intensiv dag med research till fotoprojektet pustar jag ut på vandrarhemmet Turistgården mitt i Töcksfors.
Jag blev uppgraderad (!) till sviten och maken till vandrarhemsrum har jag aldrig sett. Jacuzzi, kristallkrona, matbord, två TV-apparater, en skön soffa, stor balkong. Och ägarna och personalen är hur trevliga som helst och stolta över sitt vandrarhem.
Därför tvekar jag inte att helt ogenerat göra reklam för det bästa vandrarhem jag någonsin har besökt. Ska ni till Töcksfors med omnejd är det utan tvekan här ni ska bo. Det är en pärla.
Har ägnat eftermiddagen åt att leta information om skroten hos Årjängs kommun, dessutom träffat personer här som vet mer om historiken.
Snart blir det en kaffe med lokala fotoklubben också. Sedan hägrar Töcksfors och vandrarhemmet. Fredagsmys, liksom.
Och lördag morgon är det dags för ny fotografering i Båstnäs.
Årjängs kommun har haft vänligheten att länka till cemeterylove.se från sin sida med information om Ivanssons bilskrot. Den här platsen räknas, även om den i formell mening inte är ett officiellt turistmål välsignat av kommunen, ändå som en mycket sevärd plats. Det är faktiskt folk från stora delar av världen som besöker Båstnäs.
Så nu har jag fått en länkkompis. Och samtidigt återgäldat vänligheten genom att korslänka.
Med risk för upprepning – ja, det är faktiskt en upprepning från ett tidigare inlägg – måste jag säga att jag hela tiden noterar hur tillmötesgående alla värmlänningar och personer boende i trakten, är.
Oavsett om jag mailar Årjängs kommun för att få ta del av kommunala handlingar om bilskroten i Båstnäs, eller skickar en offertförfrågan till ett byggföretag om att hyra en skylift till ett fotouppdrag, är bemötandet alltid detsamma: Trevligt och även snabbt. Så snabbt att till och med kommunen svarar på mail under helgen.
Dessutom är folk intresserade, pratglada och vill veta mer.
Jag känner flera trevliga värmlänningar sedan tidigare och därför vore det fel att säga att jag är förvånad. Men det intryck jag har fått hittills är mer genomgående än vad jag först hade trott, särskilt med tanke på att ett trevligt bemötande på många håll i landet är allt annat än en självklarhet.
Och det kanske också är därför som jag känner mig så trygg med det här fotoprojektet. Jag vet att det kommer att bära hela vägen – Värmland har så att säga rätt jordmån för det den här typen av initiativ.
Den här tiden på året är det populärt att åka till Kanarieholmarna. Eller så gör man som jag och åker på ny skrotweekend till Båstnäs.
Nästa vända blir 25-27 januari. Ser redan fram emot att krypa omkring bland vraken och fånga fler vinterbilder.
Plus att jag hoppas få tid för en del research också.
Sedan jag började med det här fotoprojektet har jag märkt hur intresset i bekantskapskretsen har ökat. Först verkade mina resor till Båstnäs mest obskyra och lite konstiga – men ju mer material jag har fått med mig hem, desto tydligare blir det att omgivningen blir nyfiken.
Visserligen är jag bosatt i Stockholm och folk som bor här glömmer lätt hur mycket intressant det finns att se i andra delar av landet, men även personer i andra landsändar höjer på ögonbrynen. Det där med en skrot i Värmland är en bra story. Och då är de flesta jag känner inte alls intresserade av bilar på annat sätt än att de vill att Skodan eller Volvon ska starta på morgonen.
Men kombinationen av otillgänglighet, skrot och en nypa naturmystik är ett bra samtalsämne på en middag. En icebraker som gör att diskussionerna åtminstone tillfälligtvis kan förflyttas från jobbsnack, bostadspriser och senaste avsnittet av ”Farmen”.