Wermländska sällskapet är en förening som samlar värmlänningar och personer med anknytning till Värmland, men som bor i Stockholm.

Kul att deras webbredaktör just nu puffar för Cemetery Love på sällskapets webb.

Alla som någon gång flyttat till Stockholm från något annat håll i landet vet att man alltid bär med sig sitt ursprung som sitt andra hem. Värmlänningarna här i storstan lär inte vara något undantag. Det lär förmodligen finnas och en annan medlem i Wermländska sällskapet som också har en relation till Ivanssons bilskrot i Båstnäs.

Inte för att jag har sett det själv ännu men folk som bor i närheten av bilskroten i Båstnäs säger att man ska vara vaksam när det gäller ormar på skroten. Det förekommer att bland annat huggormar lägger sig i bilvraken eller det täta gräset runt omkring.

Så försiktighet är på sin plats nu under sommaren.

Note to self: Inte glömma myggmedlet hemma vid nästa besök i Båstnäs.

Efter en helg bland bilvraken kliar det överallt och precis när jag tror att jag lokaliserat alla myggbett upptäcker jag ett par till.

Så du som ska hit i sommar, gör inte om mitt misstag.

Jörgen på vandrarhemmet i Töcksfors ringer.

– Jag ska ordna så att du får träffa lokalbefolkningen där vid ölkiosken nästa gång du är här, säger han på sin varma värmländska.

Ölkiosken, som jag har berättat om ett par gånger tidigare, har fångat mitt intresse allra sedan första gången jag åkte förbi där. Jag har förstått att det är lite av en samlingsplats för folk som bor i och nära Västra Fågelvik.

Jörgen brukar hålla vad han lovar så det verkar som att jag får packa ner gå-bort-skjortan i packningen nästa helg.

Måste tipsa er om det här webb-TV-inslaget på Svenska Dagbladets webb. Det handlar om den värmländska konstnären Lars Andersson Schaar från Fengersfors i Åmåls kommun som ska plocka isär sin egen Saab 900 i små delar för att sedan placera dem i nära 700 glasburkar, tänkta att bli museiföremål.

Det är alldeles tydligt att bilar kan vara en stark inspirationskälla för konstnärer, inte minst när bilarna på ett eller annat sätt förfaller.

Sverige är ju ett biltätt land, särskilt om man räknar med alla gamla rariteter som står undangömda i garage lite varstans.

I helgen hittade jag av en slump den här gamla klassikern i en privatpersons garage. Välbevarad, om än en del grejer att fixa innan den kan rulla som vanligt igen. Det här är en Jaguar, MK II, årsmodell 1964 och ägaren berättade för mig att bilen genom åren väckt stort intresse i grannskapet. En gång satt en främmande person på deras tomt, med blicken riktad mot garaget och njöt av åsynen av en gammal Jagga.

I Cemetery Love’s facebookgrupp utlyste jag en tävling där den som kunde berätta bilmärke, modell samt decennium bilen tillverkades, belönades med ett exemplar av den kommande boken om bilkyrkogården i Båstnäs.

Vinnare blev Mangus Arpi Van Rullarn från Molkom. Grattis till honom!

Det här projektets namn, Cemetery Love, kom jag på sittandes i en hyrbil på väg från bilkyrkogården en regnig höstdag i september förra året.

Namnet inte bara beskriver vad det här projektet handlar om, det är också gångbart internationellt och dessutom tycker jag att det ligger bra i munnen.

Och folk verkar gilla det, det väcker en del nyfikenhet och namnet funkar därför bra. Även de gånger som reaktionen blir en annan än det väntade.

”Nämen, det låter ju nästan lite kinky”, är en av de roligaste och mest spontana reaktioner jag har fått på projektnamnet Cemetery Love.

Som ni vet, det är mycket som också ligger i betraktarens öga.

Varje gång jag åker till och från Båstnäs passerar jag den här skylten. Och det glädjer mig att det har hänt något sedan i vintras, då jag uppmärksammade ölkiosken här på bloggen.

Fortfarande stängt men öppnar i maj framgår det av skyltarna.

Så framåt sommaren ser jag fram emot en skrot-AW med en kall öl i solen.

Sedan mitt besök i Båstnäs i mitten av april har jag fått pippi på skyliftar.

Idag gick jag förbi ett bostadshus där den här pjäsen, med en arbetshöjd på upp till 52 meter, stod uppställd.

Jag hann precis tänka att en sådan där lastbils-skylift skulle man ta med sig ut till bilkyrkogården. Men vid närmare eftertanke räcker nog mina tio meter från fotosessionen i april.

Hur kul jag hade då kan ni se i det här avsnittet av SkroTV.