Trots att jag har jobbat med det här projektet i ett och ett halvt år nu och vet hur bilskroten i Båstnäs påverkar människor upphör jag inte att förvånas över bilskrotsturismen i Töcksfors.

Igår fick jag veta att en fransman jag intervjuat till projektet ska ta med sig en hel bunt vänner – tre fransmän till, två schweizare och två belgare – på en vinterutflykt till Båstnäs. De flyger från Frankrike och ska vara ett par dagar i Töcksfors och Båstnäs, bara för att se skroten.

Tänk er, åtta europeer som gör en gruppresa till en skrot mitt i vintern, övernattar, äter och förmodligen tipsar sina vänner om hur bra de har haft det. Hade jag varit turistchef i Årjängs kommun hade jag jublat.

I SkroTV finns sedan tidigare ett inslag om hur en skrot av det här slaget kan påverka den lokala turismen positivt.

Korrekturläsningen av boken har börjat på allvar nu och idag skickade jag över formgivarens pdf-fil till ett företag som sysslar med utskrifter och tryck. De ska fixa en utskrift så att jag kan gå igenom hela boken i detalj, uppslag för uppslag.

Utskriftsexperten ringer mig för att ställa ett par tekniska frågor om pdf-filen och säger samtidigt förtjust:
– Vilka fina bilder! Man blir ju sugen på att åka till den där skroten med barnen.

Det är så jag vill att läsaren ska känna. Att man liksom blir drabbad av skroten.

I natt drömde jag att fotoboken precis hade kommit från tryckeriet, att jag öppnade den och direkt hittade en massa korrekturfel. Bortglömda bokstäver i rubriker, bilder på snedden, andra viktiga saker jag hade förbisett.

Men det var bara en dröm. Kanske varje författares mardröm?

I avdelningen teknisk information för boknördar:

Nu har ”Kärlek till en skrot” inte bara fått ett ISBN-nummer utan också en unik streckkod som handeln kommer att använda för att hålla ordning på böckerna. Koden är bokens administrativa identitet och en viktig del i hela distributionskedjan. Boken blir inte bara en bok utan också en produkt som är möjlig att köpa.

Så det går framåt i rask takt nu – stora delar av bokens form är också klar. Och det är knappt fyra månader kvar innan boken finns på bokhandelsdiskarna.

Häromdagen fick jag – mest på skämt tror jag – höra ett alternativt förslag på vad min kommande bok om skroten skulle kunna heta: ”Vackra lik”. Apropå det där med det spektakulära och fina som kontrasterar mot vraken på själva bilkyrkogården.

Så ”Vackra lik”? Fyndigt, ja. Men ”Kärlek till en skrot” känns bättre; varmare och mer levande.

För hur mycket bilkyrkogård det än är känns bilskroten i Båstnäs allt annat än död.

Ni kanske minns Gunnar Henriksson som för en tid sedan berättade i SkroTV om sin Oldsmobile som han på 70-talet köpte av bröderna Ivansson och nu håller på att rusta upp?

Gunnar mailade mig idag och berättade att han precis kommit hem från en ”skrotsafari” i USA. Han skickade några bilder från ett besök på en skrot i Idaho, en av dem ser ni här nedan.

Skrotsafari. Det är ju ett helt fantastiskt roligt ord, för övrigt.

Foto: Gunnar Henriksson

Idag sprang jag av en tillfällighet på en gammal SAAB, årsmodell 1977, som stod parkerad utanför en livsmedelsaffär.

Men jag tänkte inte så mycket på bilen som på klistermärket som satt fast på bakrutan: ”När SAAB blixtrar loss står resten kvar och slåss!”. (Hur f-n kom de på det?)

Har du tips på fler bilslogans? Maila gärna så samlar jag på mig exemplen till fler blogginlägg.