Kategoriarkiv: Kantbollar

Skylten som överlevde vintern

Vid mitt senaste besök i Båstnäs förra helgen upptäckte jag till min förvåning att den reklamskylt för boken som jag satte upp förra våren fortfarande fanns kvar. Dessutom är den i riktigt bra skick där den hänger på en av byggnaderna.

Den ser nästan ut som ny. Lamineringen måste vara av världsklass.

IMG_4562

 

Plocka poäng när du besöker Båstnäs

Nu har även Turf, som är ett svenskutvecklat spel för mobiltelefoner, hittat fram till bilkyrkogården i Båstnäs. Turf kan beskrivas som ett slags orienteringsspel och deltagarna plockar poäng genom att besöka särskilda platser rent fysiskt. Bland de platser som Turf listar som intressanta finns bilskroten nu med – och man kan tänka sig att det kommer att locka ännu fler människor att besöka den säregna platsen.

turf

Tomheten efter ett bokprojekt

Det finns en sak som är jobbig med att genomföra och även avsluta ett bokprojekt: Det är känslan av tomhet som kommer efteråt.

De senaste veckorna har jag känt den mer och mer. Jag behöver inte längre åka till Båstnäs en gång i månaden, jag sitter inte på kvällar och helger och redigerar bilder eller gör research om bilkyrkogården. Framför allt är jag inte lika ofta i Värmland som under arbetet med boken.

”Vilket är ditt nästa projekt?”, är en fråga som jag har fått flera gånger. Visst har jag en del idéer och tankar som nog skulle kunna bli verklighet men ett nytt bokprojekt är inget man hastar fram; det är mycket som måste stämma.

En sak kan jag däremot lova: Jag kommer inte att bedöva tomheten med att ge ut en ”Kärlek till en skrot – del 2”. Jag fick faktiskt frågan på en föreläsning häromveckan från en åhörare som var nyfiken på de tusentals bilder från skroten som jag tagit men som inte finns med i boken.

Men de ungefär 160 bilder som finns i ”Kärlek till en skrot” är de bästa, noga utvalda av mig och formgivaren Anders Haglund. Så varför göra en bok med de näst bästa bilderna?

Nu möttes vi äntligen – Ekengren och Ekegren

Genom livet har det några gånger hänt att jag har blivit förväxlad med en annan Staffan, som nästan heter som jag: Staffan Ekegren, författare och skribent baserad i Örebro.

I våras föll det sig så att både jag och min namne gav ut böcker på samma förlag, Votum. På förlaget får de alltid tänka till när det kommer mail: Är det Staffan Ekengren eller Staffan Ekegren som hör av sig? Och det har hänt att jag Staffan fått mail som var tänkta för mig och jag sådana som skulle ha gått till honom. Inte undra på det, där är ju bara ett N i efternamnet som skiljer sig åt.

I Votums monter fick vi så äntligen träffas, jag och Staffan. Det var så klart ett sant nöje; med så lika namn kan det ju inte bli fel.

staffanstaffanStaffan Ekegren med sin bok ”Om du har vägarna förbi” och Staffan Ekengren med ”Kärlek till en skrot”.

Discovery Channel ligger precis runt hörnet

Jag är i New York på semester den här veckan och bor på det hotell där jag brukar bo när jag är i den här fantastiska staden.

Nu råkar det falla sig så att Discovery Channel i USA hörde av sig för några veckor sedan för att göra research om bilskrotskulturen i Europa. Det visade sig att redaktören sitter på Discoverys kontor i New York och därför bestämde vi att ses för att diskutera om gamla bilskrotar kan vara något för Discovery att ta upp i sina sändningar.

Inte nog med att det i sig är fantastiskt roligt att få träffa Discovery Channel på plats i New York, det visar sig dessutom – när jag sitter och planerar färdvägen – att TV-kanalen har sitt kontor bara ett stenkast från mitt ”stammishotell”.

I denna världsmetropol tar det mig två minuter att gå från hotellet till Discovery Channel. Vad är oddsen?

Livet är verkligen ett tillfälligheternas spel.

discovery

Ett omaka bokpar

Jag blir ibland lite fascinerad över hur nätbokhandlarna föreslår produkter utifrån vad man själv och andra har köpt förut. Enligt Bokus har tydligen många som köpt ”Kärlek till en skrot” också handlat boken ”Hitler var min chef” av Christa Schroeder.

”Passar bra ihop”, tycker Bokus.

Även om Schroeders bok säkerligen är utmärkt läsning känns den och min skrotbok som ett ganska omaka par.

passarbra

En annan Staffan i P4

Fick ett mail idag från en tidigare kollega som nu, under sin föräldraledighet, lyssnar mycket på radio. Han tyckte sig ha hört en intervju med mig i Sveriges Radios P4 Extra idag och gratulerade till utgivningen av fotoboken.

Men det var inte jag i radion den här gången, det var författaren Staffan Ekegren (observera frånvaron av ett ”N”) som även han kommer ut med en fotobok på Votum förlag nu i vår. Hans bok har precis släppts, min kommer ut den 1 april.

Det är inte lätt att hänga med i svängarna när två personer med nästan samma namn inom loppet av några veckor ger ut fotoböcker på samma förlag. Idag var det ju knappt så jag själv visste: Hade jag varit med i radio?

En alldeles speciell dag i Båstnäs

Idag, lördag, träffade och intervjuade jag inte mindre än sju bilskrotsturister från Frankrike, Belgien och Schweiz. Det är alltså ett helt gäng europeer som tagit flyg och hyrbil ända upp till Sverige och det bara för att uppleva bilkyrkogården i Båstnäs. Trots det slaskiga och regniga vädret verkade de hur nöjda som helst.

Inte nog med att jag blev medbjuden på deras middag i Årjäng, jag fick också en ask äkta fransk konfektyr som present. Och trots att vi, med mig inräknad, var fyra nationaliteter på plats i Båstnäs idag, så verkar de intryck skroten gör på människor vara universella; vi var rörande överens om skrotens speciella karaktär.

Inom kort kommer ett par inslag i SkroTV där det här gänget berättar mer om sin skrotweekend i Båstnäs.

DSC_2121