Projektet uppmärksammas nu i en artikel på webbplatsen bilbrudar.se – en sajt för kvinnor som behöver bilar eller gillar bilar och motorsport.
En av grundarna till sajten, Birgitta Blakstad Poolsaar, kommer för övrigt att bli intervjuad av SkroTV inom kort, på temat bilskrot, bilar och kvinnor. Håll utkik här på sajten.
Så länge kan du också läsa ett tidigare blogginlägg om det stora intresse för Båstnässkroten som verkar finnas hos kvinnor.
Ibland får jag frågan om jag grejar mycket med mina skrotbilder i Photoshop. Svaret är att jag grejar – men inte så mycket. Jag ställer mest in skärpa och färger och plötsligt får bilderna mycket mer kraft. Det gör alla fotografer som ska publicera bilder i någon form.
Men vid något enstaka tillfälle gör jag vad nog en del skulle kalla ”bildmanipulation”; jag städar lite i en bild för att resultatet ska bli bättre. Det kan vara en liten fläck på en bil som inte alls ser så bra ut, en gammal gren som stör intrycket. Eller som idag, när jag satt och bildredigerade, en läskburk.
Jag hade missat den vid fotograferingen men gillar bilden i övrigt. Så jag trollade bort burken i Photoshop.
Utsnitt från bilden med burk:
Utsnitt från bilden utan burk:
Det kan tyckas en smula fånigt men som debuterande författare finns det ett visst skimmer över ISBN-nummer, alltså den internationella standard som finns för att identifiera tryckta medier.
Svenska ISBN-centralen, som tillhör Kungliga biblioteket, är de som ansvarar för att dela ut de här numret till förlag och andra utgivare.
På något sätt känns det som en riktig bok nu.
Boken, som får titeln ”Kärlek till en skrot” och preliminärt ges ut den 1 april 2014, kommer på ISBN-språk att heta 978-91-87283-27-7.
Hur bilskroten i Båstnäs har påverkat miljön är det ingen som vet; någon djuplodande analys av platsen har aldrig gjorts. Generellt riskerar däremot miljön att betala ett högt pris när gamla bilvrak samlas ute i naturen, berättar Hans Zetterling, fram till för några år sedan Naturvårdsverkets branschexpert på bilskrotningsfrågor. Kommunerna har befogenhet att tvinga bort bilvrak men att miljösanera gamla bilskrotar kan kosta miljontals kronor, säger Hans Zetterling till SkroTV.
Ärligt talat: Det här såg jag inte komma.
GT, alltså Expressens västsvenska edition, uppmärksammar idag debatten om bilkyrkogården i Båstnäs på sin ledarsida.
Artikeln går även att läsa på GT:s webbplats.
Nu i helgen har jag passat på att göra en snabbvisit på biblioteket i Charlottenberg – en platserna där min utställning om bilskroten kommer att visas.
Jag kan redan nu avslöja datumen: 18 augusti till 5 september 2014.
Utställningslokalen är ljus och har högt i tak och kommer att ställa en del krav på bilderna storlek och utformning. Just nu är det textilier som visas i rummet men utställningarna brukar bytas ut var tredje eller var fjärde vecka.
Och nästa år kommer jag alltså att bidra med lite skrot till detta ljusa rum. Hoppas att vi ses där!
Sedan tidigare är det också klart att utställningen kommer att visas på biblioteket i Årjäng under våren 2014. Förhoppningen är att fler ställen och datum ska tillkomma.
Nu i helgen har jag äntligen fått tillfälle att träffa Rune och Tore Ivansson, de två bröder i Töcksfors som äger bilskroten i Båstnäs. Bröderna är 75 respektive 79 år gamla och jag är mycket tacksam för att de tog emot mig den här helgen.
Mitt främsta syfte med att träffa dem var att ta i hand, tacka för deras tillåtelse att fotografera skroten och överlämna varsin tavla med en bild från fotoprojektet.
Det blev två fina möten som betydde mycket för mig personligen; det var onekligen mycket speciellt att få träffa Rune och Tore – utan dem hade ju det här fantastiskt roliga projektet aldrig blivit till. Jag är helt säker på att många andra som tagit bilkyrkogården i Båstnäs till sitt hjärta också är mycket tacksamma mot bröderna Ivansson.
Jag respekterade deras önskan om att inte bli fotograferade. Det är två bröder med hög integritet som helst vill låta skroten tala för sig själv. Och då ska det naturligtvis få vara så.
Tack Rune och tack Tore.
Fredag till söndag den här veckan kommer jag att befinna mig i Töcksfors igen. En av de viktigaste uppgifterna jag har där nu i helgen är att överlämna två tavlor till nya ägare. Jag hoppas nämligen äntligen få hälsa på både Rune Ivansson och hans bror Tore.
Möjligheten har inte uppstått tidigare och jag hoppas att det ska funka den här gången. Och att de ska tycka om tavlorna med ett utvalt motiv från bilkyrkogården.
Idag rapporterar Sveriges Radio Värmland att Årjängs kommun vill granska bilkyrkogården i Båstnäs lite extra, med avseende på miljöaspekter.
– Till slut så måste man ta tag i det och kontrollera om det finns någonting i marken eller inte. Sedan får man ta ställning i frågan huruvida det är skrot eller något man vill bevara, säger kommunens miljöchef Britt-Marie Öjstrand till Sveriges Radio.
Jag kan inte annat än hoppas på att en sådan översyn verkligen blir gjord. Eftersom ingen har gjort några provtagningar i Båstnäs bygger miljödiskussionen om bilskroten delvis på rena gissningar. Självklart är det ett miljöproblem att det står gamla bilar i skogen, det kan nog de flesta vara eniga om – men det behövs ordentlig kunskap om hur det ser ut specifikt i Båstnäs.
Lika övertygade som en del är om att bilskroten inte alls har någon miljöpåverkan längre, lika säkra är andra om att bilarna läckt ut massor av gifter och att marken är förorenad. Det vore väldigt bra att reda ut den frågan en gång för alla.
Uppdaterat: Nu i eftermiddag publicerade Sveriges Radio ytterligare ett inslag om bilskroten, där de kulturhistoriska aspekterna tas upp.
E-tidningen Smile Magazine, som verkar vilja göra livet gladare för de flesta, uppmärksammar i sitt senaste nummer mitt fotoprojekt i Båstnäs. Vinkeln handlar om entreprenörskap; hur man sparkar igång ett kulturprojekt och får det att rulla, som i mitt fall vid sidan om ett vanligt heltidsjobb.
Tidningen är tillgänglig på nätet och artikeln finns på sidan fem.
Jag är lite road av att både kallas ”kontorsnisse” och ”kulturarbetare”…
